Läxor? NEJ...

Läxor? Vad menar du Mini-ister Jan Björklund??? Skolans mörkman är i farten med sina evinnerliga galenskaper... 

Låt oss komma överens om att skolan är barnens "arbetsplats" och skoldagen är deras "arbetsdag". När vi vuxna slutar vårt arbete får vi gå hem och ägna oss åt fritidsaktiviteter som motion, nöjesläsning och annat (förutom lärare då som tvingas ta hem kvällsjobb, för att hinna med allt tok du hittar på).... 

Då barnens skoldag är slut, ska och bör arbetet bytas mot lek och rekreation. Sopåkaren tar ju inte med sig sopor hem. Och bagaren tar ju inte med sig degen till hemmets "baksida", läkaren å sin sida hyser ju inte heller dagens "oläkta" patienter i hemmets återvinningskärl...

I dagens stressframkallande samhälle med alla trasiga relationer och nya familjekonstellationer där barnet bor hos pappa och hans "nya" med "bonussyskon" halva veckan, samt hos mamma och hennes fru fram till lördag då mormor tar över för helgen i väntan på att pappa skall hämta barnet på söndag kväll... Samtidigt ska detta "kappsäckande" passa ihop med fotbollsträning och i "bästa fall" musikskola... Att under dessa livsbetingelser behöva få LÄXOR och betyg samtidigt som man jämförs med studiemotiverade barn i stadiga högutbildade kärnfamiljer, som dessutom har råd med läxhjälp... Kontentan?... SKOLARBETET SKA UTFÖRAS UNDER SKOLTID, ALLT ANNAT ÄR KONTRAPRODUKTIVT OCH DJUPT OMORALISKT...

Allegori över livet på bondgården

Allegori över livet i bondgården

 

Ordförklaringar:

Bondgården = Sverige

Stallet = Arbetslivet

Spiltan = AF alt. Yttre aktör

Hästar = Arbetslösa

Stridshingst = Statsminister

Hö = Arbete

 

 

Det är kyligt och kallt på bondgården och speciellt i stallet, det är dessutom alldeles för trångt i spiltan. I spiltan finns det alldeles för många hästar, och de flesta av olika ras.

Där finns gamla merittyngda Nordsvenskar som jag själv, men också många unga spänstiga Travhästar som aldrig tävlat på en travbana. Det finns också trilska oerfarna Ponnys, som inte ens reser sig ur sänghalmen. Lägg därtill alla importerade vackra Fullblodsaraber, och en del andra som i sin tur är likformiga som Spanska Ridskolans vitgrå och lite tråkiga Lipizzanerhästar …

Problemet för oss innevånare i spiltan, är att tillgången på hö är katastrofalt liten. Det hö som finns är väl förpackat i svåråtkomliga ensilagebollar, och dessa är svårforcerade framförallt för de som inte har verktyg eller kontakter.

Jag själv som har både skarpa verktyg och stort kontaktnät, får inte hö så det räcker. Jag får istället lita till mitt sto, som har mycket mer hö än hon mäktar med (hon är skolhäst på grundridskolan).

Delansvar för tillgången på hö har vår Stridshingst. Det är han som bestämmer över hästarna på bondgården, och speciellt i frågor som rör stallet. Han blev beryktad och ryktad när han införde Hölinjen, som skulle leda till att både gamla och nya hästar skulle få fullt med hö och därmed skulle bondgården gå med vinst… Så blev det nu inte, och han verkar trött och utan arbetslust och har inte blivit skodd det senaste året. Jag antar att de byter ut honom framåt hösten 2014…

Sen återstår det förstås att se om den nya hingsten vem det nu blir, kan fylla vårt stall med hö! Mycket hänger väl på hur aveln går, och om det föds upp fler unghästar? Hoppas även på att det utbildas veterinärer, som kan ge oss som stått i spiltan alltför länge en hästkur så vi blir i tävlingsform igen och kan sadlas om för nya uppgifter. För det är helt enkelt så, att vi inte vill något hellre än att trava vidare. Vi vill inte ha fler nya skor eller betsel. Vi vill ha ett höbaserat kraftfoder, som stärker vår vilja att både hoppa och galoppera... Som det nu är har man ingen större lust att plöja nya fåror, och det är synnerligen lätt att hålla sig för gnägg...

Sommarvacuum...

Vilket vacuum det råder nu, en hel vacuumpåse faktiskt... Det är sol ute, men ändå ingen riktig sommar. Jag är arbetslös, men absolut inte utan arbete. Jag sover, men känner mig inte utsövd. Vi bor på något vis varken på landet, eller i stan. Humöret ligger på Svensk nivå, varken glädje eller sorg. Fast morgonkaffet & äggmackorna med Ejderns kaviar, var suveräna som vanligt...Dessa något dova känslor till trots, så tränger sig livet på... Och där är jag för att famna det, trots att armsrna känns lite för korta. Vissa dagar känns livets andetag, som vore de dragna genom ett sugrör... Själens öppna vidder är som ett ltet skrin, i villet man skrinlägger glädjen. Fast så här inför en annalkande midsommar, är i alla fall färskpotatisen billig.....

Mors dag borde det vara varje dag!

Idag har det varit Mors Dag, vilket är lite fånigt.... Vareviga dag skulle ju just våra mödrar hedras... Det finns en lite fånig sentimental schlager där det sjungs om en äldre mor som väntar besök på sin födlsedag, och har dukat med finaste porslinet och kokat kaffe. Då ringer sonen och säger: Ja du vet hur det e, jag tog fel på vilken dag det va.... VILKEN SVINPLÖS....
Modern hade säker gjort en del missar någon gång under livet, men det var ändå hon som burit honom i sin kropp under nio jobbiga månader. Sedan hade hon säkert tvättat matat och klätt honom, besökt åhörardagar och oroligt väntat då han varit ute på sina sena tonårsräder.
Jag sätter en ära i att besöka min mor och om jag inte kan det, så ringer jag åtminstone (skulle jag glömma även det, så är jag så lyckligt lottad så att min fru påminner mig)...
Nu är det ju inte så att modern är hjälplös på något vis, men mentalt kan även människor i farten känna sig ensamma ibland, så det är varje barn skyldig en mor tycker jag...
Min mor är en pigg och snygg 78-åring, som inte är det minsta senil. Men stöd och intresse behöver även en sådan dam. Tänk bara vad hon gjort för mig! Tagit hand om mig då jag varit krasslig i först gulsot, sedan engelska sjukan och diverse andra hälsoproblem i barndomen. Detta kröntes med diabetes i tonåren, och vem hjälpte mig och barnen då jag genomgick en skilsmässa? MORSAN natuligtvis, med hjälp av en nu saknad fader....

Nåväl för att inte låta detta bli en alltför sentimental drapa, så måste jag berätta vad som hänt de senaste veckorna.
För några helger sedan hade vi Cruising i Gävle, och där visade ragarna upp sina fina bilar. Mor har en väldigt fin standard-Volvo av 83 år modell, och vad tror ni hon gjorde?
HON CRUISADE runt stan med den.... Några dagar efter detta besökte jag hennes garage, och där öppnade hon motorhuven... -Titta vad fin jag gjort den, sa hon och pekade ner i motorrummet. Hon hade gjort motortvätt! Sedan berättade hon att hon även fyllt olja i förgasaren och i motorn, samt fyllt bromsvätska... Då blev jag stolt... Där står en nästan 80-årig dam i fräscha moderna kläder och berättar att hon själv servat bilen, vad ger ni mig för den???
Nåväl istället för att fortsätta denna hyllning till en av alla sveriges morsor, avslutar jag den med en direkt uppmaning till er ALLA.
HAR NI EN MOR I LIVET SÅ HÅLL KONTAKTEN MED HENNE, OCH GÖR VARJE DAG TILL EN MORS DAG... DET ÄR BÅDE HON OCH NI VÄRD.... Tänk också vad gott fika man får, helt utan kostnad.....

Keep swinging friends, until next time! ODINI
Free Counter

Tvehågsen fundering!

Jag tränar och försöker bli en sämre människa. Jag har gjort en del halvhjärtade försök under en tid, men idag bestämde jag mig för ett större test… Jag har ju länge levt som felfri och perfekt, och hade jag bara varit lite ödmjuk hade jag varit totalt fulländad ur alla synvinklar. Men som alla människor strävar även jag efter att nå det jag händelsevis inte behärskar, så nu kände jag att det var dags att bli som alla andra. 

Jag inledde detta nya liv redan när jag vaknade och klev upp ur sängen, genom att låta täcket ligga hopknölat i en obäddad säng. Jag fortsatte övningarna i badrummet, där jag lämnade kvar skäggstubb och tandkrämsrester i handfatet. Jag hade då redan klämt tandkrämstuben på mitten, och det hela avslutades med att jag lämnade duschreglaget halvstängt och droppande. Badhandduken fick naturligtvis ligga kvar på badrumsgolvet, innan jag lämnade rummet med lyset tänt och dörren vidöppen… Mycket nöjd med mig själv, äntrade jag köket för en normalmänsklig frukost. Jag hällde upp kaffet slarvigt så att muggen blev blöt på undersidan, och lämnade tydliga ringar på bordet där jag dagen till ära inte hade tagit fram något underlägg. På bordet spillde jag medvetet äggula, varpå jag placerade morgontidningen i kletet. Innan jag fällde ihop tidningen, passade jag på att spilla smulor av hårt bröd mellan några av sidorna. Sålunda färdig reste jag mig och lät kopp och fat stå kvar på bordet, och lämnade köket med stolen utdragen och kökslampan tänd.

Sådärja, nu var jag som alla andra…. Jag stannar tvekande i hallen, och slås av en mycket obehaglig tanke…. Jag som alltid strävat efter att vara unik och enastående, och inte trivs i ordnade tvångströjor som alla andra går omkring i… Nu var jag ju som alla andra… Inordnad i ett mönster där man till och med gjorde gropar i smörasken, och kälkbackar på osten...

Helt plötsligt inser jag att jag inte vet vilket ben jag ska stå på?

Så jag väljer att stå på det ena… Jag är ju en så enastående människa…

 Keep swinging friends, until next time! ODINI
Free Counter

DOFTMINNEN

När man var barn, så bestod världen till stor del av dofter och odörer. En av de första dofterna jag uppmärksammade, var en oljig doft. Den uppstod då jag som femåring rakade mig med en rakapparat av plåt, som man vred upp med en nyckel. Den hade inga skär, och den lät inte ens som min fars Braun, men den tog effektivt bort den skäggväxt jag saknade.

Doften av gummihjul från leksaksbilar, låg ofta tung över barnkammaren. Kronblomshatten och Fibbans lösnäsa som mina välvilliga föräldrar inhandlat på Buttericks i Stockholm, hade också de en mycket speciell doft. Denna underhållningsutrustning var tillverkad i någon slags Papier maché. Den doftade lite åt limhållet, inte helt olik doften som gamla paketremsor hade… Ni vet de där bruna med gummerad baksida som postpersonalen blötte i en svampkopp, för att fästa på ett lika brunt omslagspapper.

Jag var ett stadsbarn och njöt av ett torkande regn på solvarm asfalt, och då uppstod en stor och vänlig doft. Det var samma doft som isglass med blåbärssmak hade, eller blandar jag ihop dofterna nu, med en näsa som fått ett femtiotal år på nacken?

Min mormor och morfars badrum på Rådmansgatan i Gävle har en speciell plats på livets doftkarta… Det var alltid nyvädrat och svalt (eller var det kallt?), och hade en fuktig doft som till och med överträffade doften av den tvål som satt på väggen i ett magnetfäste. Den var av märket Elfströms Svavel Reporia, smaka på det namnet! Den var sprucken till sin struktur, och reducerades småningom till en liten liten skiva som trots detta fick agera REN plåga när mormor påtvingade mig halstvätt innan övernattningen i bäddsoffan…

Lin och doften av detta var det inte ens då många stadsbarn som kände igen, men det gjorde och gör jag… När vår gamla tomtemask tappade skägget på grund av hög ålder, kompletterade min pysslige far denna med ett präktigt skägg av lin som limmades fast vid maskens haka. Några tuschstreck från en Tuolendoftande penna, fullbordade detta skrämmande anlete till småsystrarnas förtvivlan. De fick i sin egenskap av ”småttingar” aldrig prova tomtemasken, eftersom det hade reducerat deras starka tro på tomtens existens. Men jag som med stigande ålder hade lämnat barndomens skräckblandade tomtetro, fick sätta på mig masken och insupa den trygga doften den besatt. Det var en blandning av detta lin, och fars rakvatten av märket Tabac.

Jag kan ännu idag trots alla år som förflutit, känna vissa av dessa dofter ibland. Fast detta igenkännade haltar lite, för dofterna kan idag sitta på helt andra saker… Sålunda kan ett gummiklätt hammarskaft, paradoxalt nog dofta DinkyToys-hjul…

Vi lever alla i en föränderlig men ändå välbekant värld, och detta känns både tryggt och skrämmande på samma gång…. Den teknokratiska dator jag skriver detta på, har inte och kommer aldrig att få en doft att minnas. Det är i alla fall skönt…



Keep swinging friends, until next time! ODINI
Free Counter

Tankar efter en vanlig arbetsdag!

SNÄLLA LÄS DETTA,
KANSKE JUST DU, ÄR DEN SOM SITTER PÅ HJÄLPEN FÖR EN UTSATT MEDMÄNNISKA?

Det handlar om en man jag mött idag! Mobbad och förtryckt redan i småskolan, för att han inte kunde läsa. Bestraffningar skolk och utebliven utbildning, och sedan viss brottslighet! Han har aldrig kommit in riktigt i samhället, p.g.a. en simpel Dyslexi (som det faktiskt finns hjälp för, om bara viljan att ge den finns)...
Mannen hade ett fast jobb som han skötte bra, tills detta med läskunnigheten uppdagades. Nu på kurstest som blev ännu ett av alla hans livs bakslag, och detta bakslag fick jag utdela!
Har nu skrivit till de som sitter på lärdom och pengar, och kan bara hoppas att han kan få ett anständigt liv med det jobb han är så värd. Självförsörjande och Låååååångt bort från en grym arbetslöshet och socialtjänst.
Livet är orättvist, när man hela tiden trillar mellan fel stolar. Om ingen vaknar, och ser den lilla blyga trasiga tillintetgjorda människan.... Borstar av honom självföraktet, och reser honom upp och säger "Du är värdefull och Du betyder något"

Keep swinging friends, until next time! ODINI
Free Counter